L35:an ”Esmeralda II” i Gdansk som var första anhalten på
sommarens segling med betalande besättning för Birgitta Silverhielm.

Tänk att få göra det man tycker allra bäst om och dessutom få betalt för det. En önskedröm för många, men Birgitta Silverhielm i Stockholm har gjort det till en livsstil.
– Jag har alltid seglat. Både hemma och på olika platser jorden runt. Klart att jag vill göra det så mycket jag kan. 
Tyvärr ger inte det andra stora intresset och numera yrket som konstnär de medel som behövs. Birgitta fortsatte därför att segla sin Smaragd och genomförde seglingsutbildningar, men båtens storlek begränsade möjligheterna. Både till intäkter och till omfattning.

Det var ofta blåsigt, 12-14 meter/sekund och sjön var grov. Det gäller att vara väl förberedd då dagsetapperna aldrig är under 50 sjömil längs baltiska kusten. 

Ett arv efter pappan och seglingsentusiasten förändrade bilden.
– Jag kunde köpa min drömbåt, en Linjett 35. Den är bra både i skärgården och till havs och passar min verksamhet med seglingskurser och seglingsupplevelser utmärkt. Dessutom är den av så god kvalitet att det blir min pensionsförsäkring, skrattar Birgitta. Den håller sitt andrahandsvärde.

Seglingsutbildning- och upplevelser
I fjol lärde hon känna båten, genomförde dagsseglingar med grupper och enskilda. Nu kunde arbetslag och företag komma ombord. Det fanns plats. Och i år har Birgitta gjort språnget. Tillsammans med delsbon Roland, som passligt nog är båtbyggare, gick hon till Polen med ”Esmeralda II”. I Gdansk startade sedan det projektet ”Approach at sea”, finansierat av nordiska kulturpengar med ytterligare två konstnärer och en ekolog i besättningen. Projektet går ut på att väcka människors medvetenhet om att vi har ett gemensamt hav, Östersjön. 
Grunden för att förändra och förbättra innanhavets överlevnad ligger ju i människors förståelse och engagemang. Läs mer här www.approachatsea.eu. 
– Det stod ganska snart klart efter möten, diskussioner med ortsbefolkningen att deras land slutar vid kusten. Sedan tar havet vid. Där slutar också deras engagemang. Det kan vara ett resultat av att havet varit förbjudet område under mer än en generation, säger Birgitta.
Årets segling från Gdansk längs den baltiska kusten slutade i Riga. Nästa sommar fortsätter projektresan med en längre segling runt en större del av Östersjön.
– Så i Riga gällde det att hitta ny besättning, som ville segla den sista etappen hem till Dalarö.
Och åter hade Birgitta tur. På överraskande vägar fick hon kontakt med tre personer, en ryska med pojkvän i Kaliningrad som ville se Gotland och en svenska, som alla ville följa med som paying crew.
– Det är just en sådan blandning av människor och upplevelser som gör det här jobbet så spännande och rikt. Det ger inspiration som räcker långt in i vinterns arbete i ateljén.

 1200 sjömil
1200 sjömil ger många intryck och slutsatser kring segling. Det första Birgitta nämner är den jobbiga sjön. I den krabba sjön letade sig vatten in på nya ställen.
– Jag hissades upp och satte i backstag innan vi gav oss iväg från Stockholm. Om det hjälpte vet jag inte, men det kändes lugnare. Framför allt vid bidevind.
Birgitta tyckte också att nedsänkningen av rullen under däck gav problem.
– Halshornets fästpunkt på rullen klämde vid hårt väder mot metallringen i hålet. Det gnagde på gjutgodset och medförde jobbiga gnisselljud.
Och revning var vanlig. 15-16 sekundmeter var max, men ofta var ”Esmeralda II” ute i 12-14 sekundmeter.
Självklart spändes riggen upp ordentligt med tanke på sjöarna. En annan bra lösning var dubbla fockskot och block i relingslisten så att man kunde förändra skotpunkterna och öppna när man seglade för öppen vind.
– När man seglar i de här farvattnen ska man tänka på att det blir långa etapper. 50-80 sjömil är regel.
Däremot är det inga problem med elkopplingar, men som vanligt måste man förse sig med extra gasoltuber när man lämnar Sverige.

C-H Segerfeldt
L35 ”Alkyone III”